Att skälla ut veterinärer...

Igår blev Hicka hela 12 veckor! 
Var har tiden tagit vägen? Det känns som om det var förra veckan hon var 8 veckor och flyttade hit! Samtidigt som det känns som att hon alltid varit här.. 

Minus fick följa med till veterinären idag, som stöd. 
Det har varit en fruktansvärt vacker dag, så vägen till veterinären var en fröjd för ögonen. 



På tåget hade jag två små tiggrumpor! De visste ju att jag hade hundgodis i fickan ;) 
Hicka tröttnade på att vänta ut mig, så hon trippade bort till mannen som satt tvärs över gången och åt yoghurt. Hon satte sig bestämt på baken och såg befallande på honom, men ingen yoghurt landade i klickismagen.. 

Vi hade inte bråttom till mottagningen så vi tog det lugnt och njöt av det fina vädret!


Innan veterinären kom in för att punktera den lilla chihuahuanacken så passade vi på att träna lite på att stå på bord! 

Är väl ingen match för lilla Hicka som ju kan allt!

Hon tyckte att det var lajbans att springa omkring och utforska rummet, Minus tyckte det var viktigare att sitta och "uffa" på alla ljud utanför dörren. 
Tror minsann att han bestämt sig för att ta rollen som storebror på allvar... 
Så vi passade på att träna lite, varje gång han riktade uppmärksamheten mot mig istället för ljuden utanför så fick han belöning. 

I samma sekund veterinären öppnade dörren och klev in så blev han SÅ upprörd och skulle skälla ut henne ordentligt!
Hur VÅGAR hon komma in i rummet där HAN befinner sig?!? 
Men tji fick han, för allt skällande gjorde så att han fick godisbiten i halsen och började hosta istället.suck. 
Så under tiden Hicka fick flirta in sig hos veterinären fick jag stå och klappa honom på bröstkorgen för att han skulle hosta upp godiset.., 

Veterinären blev hejdlöst förälskad i Hicka, så som alla blir när de får träffa henne. Och lillfjantan sparade inte på fjäsket utan ålade omkring, pussades massor och viftade på precis hela kroppen. 
"Du är den sötaste patienten jag haft på länge" fick hon som beröm (Y) 

Sticket i nacken var inte roligt alls, tror att hela staden borde hört hur olycklig den lilla valpen var, men efter en godisbit och lite pussar av mamma så kunde hon flirta lite med veterinären igen, men inte utan att beklaga sig lite. 

På hemvägen var hon SÅ trött, och det håller i sig fortfarande. 


Inte lätt att vara liten <3
Tammie
2016-01-21 @ 18:56:04
URL: http://nouw.se/komigentammie

Snuttisen <3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0