Jag hade Bambi, som älskade att dra. Han var hur duktig som helst, arbetade alltid det bästa han kunde i selen. 

Men jag kunde knappt ta ut honom på rundorna ensam, eftersom katastrofer hände om vi skulle stöta på en annan hund. 

Så skaffade jag Thibo. Mitt draghopp inför framtiden. En stor och stark hund som tålde värmen väldigt bra, så vi skulle inte behöva vara riktigt lika försiktiga med vädret. 

Men så avskyr han ju att dra, den där puckohunden. 

Där och då var jag nära på att ge upp. 

Kanske skulle hålla mig till mina sällskapschihuahuor ändå? 

Efter allt strul med att få hem en husky förra året gjorde ju inte direkt att jag blev mer sugen på en ny draghund, trots att det i princip är den enda hundsport jag verkligen tycker är rolig, och som min kropp klarar av. 

Men så dök Thila upp av en slump, och drar som om hon aldrig gjort något annat. Eller ja, inte så konstigt kanske, hon är född för att dra. 

Igår efter jobb stack hon och jag ut i skogen för en 6km lång dragrunda. Förutom ett bajsstopp och ett par drickpauser (och lintrassel) så sprang hon som en klocka. Hon är duktig på att anpassa farten så att hon ska orka längre har jag märkt, och hon är noga med att linan alltid är spänd. 

Idag ska vi till Jessie för att sen ge oss ut på en runda med hennes grabbar. Får se om de klarar av att hålla den vita vargens tempo idag ;) 

Här fick hon nästan en liter vatten tillsammans med lite Standardt Aptitpulver och lite torkat vompulver, för smakens skull.

Hon dricker duktigt!